© 2012 fotbollsexperten.se

Italien 1934

- Värdlandet vinner igen -

 

VM 1934 kom att avgöras i fascismens högkvarter, Italien. Inför finalen fick de italienska spelarna ett telegram med meddelandet ”vinn eller dö” från Benito Mussolini. Om han menade allvar med ”hotet” behövde vi dock aldrig få reda på.

 

Lagom till tidernas andra VM-slutspel 1934 så hade nazismen och fascismen fått fäste och spridit sig i Europa. I Tyskland fanns Adolf Hitler, och i Italien regerade Benito Mussolini. För Mussolini var VM perfekt PR.

 

Ett exempel på de rasistiska åsikterna som fanns i landet är ett citat ur en italiensk tidning, efter att Italien besegrat Brasilien i en match inför VM. Detta berättade att ”…den italienska intelligensen triumferat över den brutala kraften hos negrerna”.

 

Att VM överhuvudtaget givits till Italien var ett kritiserat beslut, men eftersom landet lovade att göra ekonomisk succé så blundade FIFA för de andra förutsättningarna. Italien höll sitt löfte, och VM 1934 blev startskottet för World Cup som ett av de största sportevenemangen i världen när det gällde ekonomi.

 

Från 1930 års tretton deltagare hade man lagt till tre, och 1934 deltog alltså sexton länder. Från Sydamerika anslöt endast Argentina och Brasilien, men ett nytt inslag var däremot att Egypten som första afrikanska lag deltog i mästerskapet. Detta VM var det första där man använde sig av kvalmatcher, och nytt från 1930 var även att man inte hade något gruppspel, utan lagen gick direkt in i åttondelsfinal.

 

1934 var också Sveriges första VM. Man klarade kvalet via 6-2 och 2-0 mot Litauen, och i åttondelsfinalen lyckades man besegra Argentina med 2-1. I kvartsfinalen var dock det roliga slut, då Tyskland drog det längsta strået och vann med 2-1.

 

För värdlandet startade turneringen på bästa sätt. USA krossades med 7-1, och supportrarna vädrade guld. I den italienska truppen fanns för övrigt fyra spelare som deltagit i OS eller VM för Argentina. De hade alla italienska fäder, och förbundskapten Vittorio Pozzos svar till alla som kritiserade uttagningen av de fyra var: ”Om de kan dö för Italien, då kan de också spela för Italien”, och med detta menade han att de skulle kunna komma att bli inkallade i den italienska armén, eftersom de hade dubbla medborgarskap.

 

Italiens spel grundade sig på extremt disciplinerat försvarsspel, och hypersnabba kontringar med snabba avslut. Detta till skillnad från till exempel det österrikiska ”Wunderteam” som satsade på mycket kortpassningar, och långa anfall före avslut.

 

Hemmanationen hade ett mycket starkt publikstöd, och domarna blev ofta påverkade. Man hade även en stor speldirigent, målskytt och spelmotor i stjärnan Giuseppe Meazza. I VM blev det dock bara två mål för honom, men på totalt 53 landskamper gjorde han 33 mål, och i ligan blev han skytteligavinnare tre gånger.

 

I kvartsfinalen mot Spanien fick Italien hårdare motstånd än vad de flesta trodde, inte minst tack vare spanjorernas målvakt, Ricardo Zamora. I en ful och brutal match spelade lagen 1-1, och i omspelet dagen efter (straffar användes inte vid denna tidpunkt) var hela elva spelare oförmögna att delta på grund av skador. Av dessa var sju spanjorer och fyra italienare. I en betydligt snällare returmatch vann Italien med 1-0 efter att Meazza avgjort mötet.

 

De största hoten mot ett italienskt VM-guld var Ungern och Österrike. Dessa möttes i kvartsfinal i en match där Österrike till slut var det starkare laget, och ”Wunderteam” såg ut som en riktig guldaspirant. Laget vann de flesta matcher de spelade under första hälften av 1930-talet, men i semifinalen blev det ändå respass mot Italien, som vann med 1-0.

 

Ungefär fem år efter detta VM-slutspel, 1939, blev Österrikes stora stjärna, tekniker och målskytt Matthias Sindelar förrådd av nazistanhängare i ”Wunderteam”. Han var katolik, men hade en judisk fru, och han fick krav på sig att ta ut skilsmässa. Han vägrade, och begick senare självmord.

 

Tillbaka till 1934, och finalen som gick mellan Italien och Tjeckoslovakien. Det tjeckoslovakiska laget är historiskt på det sätt att det är det enda finallag någonsin som bara varit representerat av spelare från två klubbar (Slavia Prag och Sparta Prag). Finalen var länge helt jämn, men i den 70:e minuten kom ledningsmålet, 0-1, för Tjeckoslovakien genom Antonin Puc. Kort därpå var italienarna riktigt illa ute när motståndarna både träffade ribban och missade öppet mål.

 

Men som vi så många gånger sett efter detta år så kan allt hända i fotboll. Och några minuter före full tid inleddes ett ”argentinskt” samarbete mellan Orsi och Guaita som Orsi avslutade med att sätta dit kvitteringen till 1-1. I förlängningen drog sedan Meazza upp det som skulle bli det avgörande anfallet med en krossboll, och ett par passningar senare gjorde Schiavo 2-1 till Italien inför en hemmapublik i extas.

 

Finalen dömdes faktiskt av den svenske domaren Ivan Eklind, som fortfarande är ende svensk som har dömt en VM-final i fotboll.

 

 

 

"Some people believe that football is a matter of life and death. I'm very disappointed with that attitude. I can assure you it is much, much more important than that!"

 

-Bill Shankly